Behandling av klinisk mastit
Vid klinisk mastit finns varierande grad av synliga symtom i juvret och ibland påverkas även kons allmäntillstånd. Lindrig klinisk mastit har symtom i form av förändrad mjölk, måttlig klinisk mastit har även symtom från juvret och vid kraftig eller höggradig mastit har kon även allmänna symtom som till exempel feber. Mastit kan även delas in efter hur länge den pågått och anges då som akut (hastigt uppkommande) eller kronisk (långvarig).
Bild 1. Klinisk mastit i en juverdel. Foto: Bengt Ekberg, SVA.
Beslut om behandling och andra åtgärder görs baserat på prognos, djurskydd och ekonomi. Om kons allmäntillstånd och prognosen för tillfrisknande är dåliga kan det vara aktuellt att avliva kon på grund av djurskyddsskäl. Sådana fall är dock ovanliga. I de flesta fall av klinisk mastit är det lämpligt att sätta in någon form av behandling.
Vilken sorts behandling som är lämplig avgörs från fall till fall beroende på symtom och hur länge kon haft mastit. Enligt svenska antibiotikariktlinjer är det endast akuta kliniska mastiter som bör bli föremål för antibiotikabehandling under mjölkningsperioden (laktationen). Beroende på hur allvarliga symtomen är kan olika så kallade understödjande läkemedelsbehandlingar och åtgärder behövas. I besättningar med så kallad villkorad läkemedelsanvändning kan djurägaren själv få sätta in vissa behandlingar utan att en veterinär är närvarande.
För besättningar utan villkorad läkemedelsanvändning måste en veterinär tillkallas för att behandling med läkemedel ska kunna sättas in. En akut klinisk mastit bör åtgärdas så fort som möjligt och veterinären kommer därför att skyndsamt, åtminstone samma dag, besöka den aktuella gården. Vid besöket tar veterinären upp en anamnes, en sjukdomshistoria, och går igenom sjukdomsdata för den sjuka kon och kanske även för besättningen. Veterinären utför sedan en klinisk undersökning av kon där kons allmäntillstånd, temperatur och uttorkningsgrad särskilt beaktas. Juvret känns igenom och mjölken undersöks, både visuellt och genom en indirekt celltalsmätning, så kallad CMT-undersökning. Ett mjölkprov tas för bakteriologisk odling. Veterinären ställer en preliminär diagnos samt en prognos som ligger till grund för behandlingsbeslutet. Prognosen baseras på diagnosen men andra faktorer som tidigare juverhälsa, ålder, ras och besättningsdata har också betydelse. Ekonomi och djurägarens önskemål spelar också in.
Om prognosen är tillräckligt god, men kon inte bedöms kunna läka ut mastiten själv, fattar veterinären beslut om att inleda en antibiotikabehandling. Beroende på kliniska symtom och kännedom om vilka bakterier som förekommer i besättningen väljer veterinären lämplig antibiotikasort, administrationssätt samt en preliminär behandlingslängd. Beroende på symtomens allvarlighetsgrad sätts även understödjande behandling in. Exempel på sådan behandling är medel som motverkar inflammationsreaktionen i kroppen (NSAID).
Bild 2. Antibiotikabehandling genom injektion i halsmuskulaturen. Foto: Therese Selén, SVA.
Djurägaren instrueras om fortsatt behandling med läkemedel och de understödjande åtgärder som behövs samt åtgärder för att förhindra smittspridning till friska kor. Det är också viktigt att djurägaren hör av sig om kon blir sämre. Vidare instrueras djurägaren, muntligt och skriftligt, om karenstiden, det vill säga den tid då mjölken inte får levereras till mejeri.
Veterinären journalför behandlingen. Väl tillbaka på veterinärstationen gör veterinären en bakteriologisk odling av mjölkprovet (eller skickar provet till labb). Dagen därpå läses odlingen av och i samråd med djurägaren beslutas om den insatta behandlingen ska fortsätta eller ändras.
Det är också viktigt att följa upp resultatet av behandlingen. Det kan man på kort sikt göra genom att bedöma hur snabbt de kliniska symtomen försvinner. Undersökning av mjölken med CMT är också ett bra hjälpmedel för att kontrollera om inflammationen lagt sig eller inte i den sjuka juverdelen. På litet längre sikt bör man kontrollera om kons celltal normaliseras. Det kan också bli aktuellt att ta nya mjölkprov för bakteriologisk undersökning.
Fördjupning
Läs mer i ”Mastit hos mjölkkor – definitioner och nomenklatur” på följande sida:
https://www.sva.se/media/jc2ongde/lathund-mastitnomenklatur.pdf
Läs mer i "Mastit hos mjölkkor - antibiotikabehandling" på följande sida:
https://www.sva.se/media/kggl0g0t/lathund-antibiotikabehandling.pdf
Läs mer i "Mastit hos mjölkkor - understödjande läkemedelsbehandling" på följande sida:
https://www.sva.se/media/oa3e4jji/lathund-understodjande-lakemedelsbehandling.pdf
Läs mer i "Mastit hos mjölkkor - understödjande skötselåtgärder och smittskydd" på följande sida:
https://www.sva.se/media/a33dw5g2/lathund-understodjande-skotselatgarder.pdf
Läs mer i "Sveriges Veterinärförbunds riktlinjer för antibiotikaanvändning till nötkreatur och gris" här:
https://www.svf.se/media/segp21ok/abriktlinjer-no-tkreatur-och-gris-rev2019.pdf#/media/media/edit/11574
Läs mer om bakgrunden till de svenska antibiotikariktlinjerna för mastit i artikel från Svensk Veterinärtidning.
Läs om nordiska riktlinjer för behandling på svenska "Nordiska riktlinjer för mastitbehandling" eller på engelska "Nordic guidelines for mastitis therapy"
I dokumentet "Antibiotikabehandling av klinisk mastit" kan du läsa mer om bakgrunden till dagens antibiotikarekommendationer.