Juverödem


Symtom och förekomst

Juverödem ses oftast hos förstakalvare runt kalvning men det finns inga uppgifter på hur vanligt det är bland svenska kor. Enligt en svensk undersökning angav dock nästan hälften av cirka 170 tillfrågade djurägare att de observerat juverödem hos nykalvade kvigor. Utländska studier tyder på att förekomsten kan variera kraftigt mellan besättningar. Vid juverödem bildas en kvarstående grop när man tryckt med fingret på huden. Ödemet kan uppträda i varierande omfattning, från lindrig svullnad i botten av juvret till höggradig svullnad i hela juvret samt framåt under buken. Oftast försvinner ödemet efter någon till några veckor men ibland blir det kroniskt och kan stanna kvar i vissa delar av juvret (t ex som en ”kaka” i nedre delarna av juvret) under hela laktationen. Juverödem kan göra det svårt att mjölka kon, ökar risken för spenskador och mastit samt har angetts kunna minska mjölkproduktionen. I ovanliga fall kan juverödem uppstå även senare under laktation och även hos äldre kor.


Bild. Juverödem hos förstakalvare. Foto: RW Blowey. 

Orsaker

Juverödem orsakas av en ansamling av vätska mellan celler i vävnaden som troligen beror på förändringar (t ex ökat tryck) i blod- och lymfcirkulationen i juvret. Varför dessa förändringar uppstår är inte helt klarlagt. Riskfaktorer som rapporterats är förutom laktationsnummer (vanligare hos kvigor) även ålder vid första kalvning (vanligare hos äldre), avkommans kön (vanligare om tjurkalv), kalvningssäsong (ffa vinter), höjd på kvigan (vanligare om högre) samt brist på motion under perioden före kalvning. Dessutom har flera utfodringsrelaterade riskfaktorer identifierats såsom fetma, för högt foderintag (energi/protein), för högt intag av Na eller K samt en övergående störning i leverns funktion troligen kopplad till en foderstat med för lågt innehåll av torrsubstans. Det finns också en teori att oxidativ stress hos djuret kan vara en bidragande faktor. Orsaken till juverödem under andra tider än runt kalvning är ännu mindre känd. Teorier/förslag på orsaker som lämnats är till exempel alltför mycket salt i foderstaten (inklusive vattnet), mycket stärkelse i fodret, ökad oxidativ stress (och för litet antioxidanter som kan motverka detta). Det finns också uppgifter om att vissa mögelgifter (zearalenon, fusarsyra) kan orsaka juverödem.

Åtgärder (provtagning, behandling, profylax)

Ingen provtagning behövs utan de kliniska symtomen är tillräckliga för diagnos. Vanligen försvinner ödemet inom någon till några veckor utan någon åtgärd. I allvarliga fall kan eventuellt massage av juvret och måttlig motion för att stimulera cirkulationen vara aktuellt. Det finns dock inga nyare studier som undersökt effekten av dessa åtgärder. Det kan också vara lämpligt att använda juverhållare för att minska risken för skador på spenar och juver. Vid kraftigt juverödem och mjölkläckage före kalvning kan man börja maskinmjölka kon före kalvning (kalven måste då få råmjölk från en annan ko).

Det finns få studier rörande medicinsk behandling av juverödem. Intensiv behandling med vätskedrivande medel (furosemid) intravenöst rekommenderas i vissa länder men effekten är oklar. Furosemid är inte registrerat för användning till djur i Sverige men är inkluderat i Annex II EEC 2377/90. Vetenskaplig dokumentation rörande effekten av NSAID på juverödem saknas. Eftersom juverödem inte orsakas av inflammation kan man egentligen inte förvänta sig någon effekt av behandling. Beprövad erfarenhet tyder dock på att NSAID kan lindra smärta som uppkommer vid ödem.

Om juverödem vid kalvning är vanligt i besättningen kan man överväga förebyggande åtgärder som att se över foderstaten och möjligheten till motion under högdräktighet (riskfaktorer ovan). Om juverödem under andra perioder än runt kalvning är vanligt bör man i första hand se över foderstatens sammansättning och hygieniska kvalitet.


Senast uppdaterat 2020-12-08