Ljumsksår

Symtom och förekomst

Ljumsksår mellan juvret och bakbenet på ena eller båda sidorna drabbar oftast förstakalvare runt kalvning. Det är oklart hur vanligt ljumsksår är i Sverige men enligt en svensk undersökning angav tre fjärdedelar av cirka 170 tillfrågade mjölkbönder att de observerat ljumsksår hos nykalvade kvigor.

Symtomen kan variera från lindrig rodnad i huden till svullnad i huden och kladdigt illaluktande fukteksem till gangrän och avstötning av huden med allmänpåverkan (feber, ligger platt på sidan). Ljumsksår ses oftast i samband med juverödem vilket tillsammans med obehag och smärta från ljumsksåren gör att djuren får svårt att gå normalt (går bredbent). Ljumsksår är vanligare i uppbundna system än i lösdrift.

Bild. Ljumsksår hos förstakalvare. Foto: Therese Selén, SVA.

Orsaker

Nära kontakt mellan juver och bakben i kombination med juverödem leder till ökat tryck och friktion mellan hudytorna. En ändring i hudfloran, alternativt sekundär bakterieinfektion ligger troligen bakom den dåliga lukten. Vid bakteriologisk odling av material från ljumsksår återfinns ofta bakterier som tillhör hudens normalflora men inte sällan även Fusobacterium spp. och Trueperella pyogenes vilka båda trivs i syrefattig miljö.

Åtgärder (provtagning, behandling, profylax)

Ingen provtagning behövs. Diagnos ställs baserat på symtom. Det finns inga kända studier som undersökt effekten av olika behandlingar. Dock rekommenderas ofta försiktig daglig rengöring med antiseptisk lösning och eventuellt borttagning av död vävnad följt av noggrann torkning. Eventuellt kan även behandling med ett milt sammandragande medel, som t ex alsollösning övervägas. Exempel på produkter som använts som uttorkande medel är sårpulver och potatismjöl. I allvarliga fall med allmänpåverkan kan allmänbehandling med antibiotika (bensylpenicillin) övervägas. Ljumsksåren läker oftast inom 4 till 8 veckor. Förebyggande av ljumsksår görs lämpligast genom att förebygga juverödem.

Fördjupning
Läs mer om "Juverödem" på denna webbplats.