Spensugning

Symtom och förekomst

Spensugning är ett beteende som utvecklas hos vissa individer tidigt under kalvens liv och kan kvarstå under lång tid. Förekomst av spensugning är dock mindre vanligt bland kor än bland kvigor. Det är inte helt klart hur vanligt det är på svenska gårdar men en svensk studie tyder på att man på drygt 65 procent av 170 deltagande gårdar observerat spensugning bland mjölkdrickande kvigkalvar. Spensugning bland lågdräktiga och högdräktiga kvigor hade observerats på cirka 50 respektive 25 procent av gårdarna. Spensugning kan resultera i skador på spenarna på de individer som blir diade och öka risken för juverinfektion och mastit. Ofta upptäcks dock inte skadorna förrän vid kalvning. Exempel på sådana skador är förhårdnader i spenväggen på grund av ärrvävnad. Detta kan medföra svårigheter vid mjölkning. I värsta fall är skadorna så omfattande att det inte längre finns en fungerande spencistern och/eller spenkanal. Och om en mastit inte upptäckts i tid kan juverdelen vara förstörd. Spensugning av lakterande individer innebär minskad mjölkproduktion.

Orsaker

Spensugning kan orsaka direkta skador på vävnaden i spenen och kan också innebära överföring av bakterier från munhålan till spenen/juvret. Dessa kan ta sig in i juverdelen och orsaka mastit. Varför vissa individer utvecklar beteendet att suga på spenar, andra kroppsdelar eller inredning är inte helt klarlagt men de flesta är överens om att beteendet har samband med att kalvens utfodring inte fyller dess naturliga sugbehov. Mängden mjölk som ges till kalven har troligen också betydelse. Beroende på omständigheterna kan beteendet bli närmast tvångsmässigt och fortsätta under lång tid.

Åtgärder (provtagning, behandling, profylax)

Provtagning är endast aktuell om mastit misstänks. Oftast upptäcks skadorna alltför sent för att de ska kunna åtgärdas. Vid allvarliga fall, till exempel vid kraftig ärrbildning i flera spenar, rekommenderas slakt. Det är viktigt att spensugande individer upptäcks så snart som möjligt. Dessa kan då flyttas från gruppen och utfodringsrutinerna ses över. Alternativt kan man prova att använda "antisjälvmjölkare". som finns i olika storlekar och placeras i nosen på det spensugande djuret. Det är viktigt att kontrollera så att antisjälvmjölkaren inte orsakar sår i näsan. Om det inte går att förändra beteendet hos djuret återstår utslagning.

Spensugning kan förebyggas genom se till att utfodrings- och skötselrutinerna för mjölkdrickande kalvar ger tillräckligt utlopp för kalvarnas sugbehov. Detta kan till exempel ske genom uppfödning med amko eller via sänkt mjölkflöde genom gummispene i hink eller kalvamma så att ättiden förlängs. Mängden mjölk som ges till kalven har också betydelse. Det är också viktigt att det finns tillgång till grov- och kraftfoder och att avvänjningen utförs på ett bra sätt.

Fördjupning
Läs mer om kalvar och kalvhälsa på Kalvportalen.se
Läs mer i följande examensarbete: https://stud.epsilon.slu.se/2848/